Tack alla ni, för alla kommentarer inlägg samtal och sms.. tyvärr har jag avrit dålig på att skicka sms och sånt tillbaka.. men all tid går faktiskt nu till mina små..

När Alicia sover så är man mycket med Albin, man är sååå rädd att han ska bli svartsjuk och känna sig utanför.. Men än så länge har det gått ganska bra.. det är en stor förändring för oss alla! men allt är mys!

I natt var vi dock inte överens Alicia tyckte att man kunde vara vaken, sådär vid 3 tiden och hur kul är det då och ligga i ett mörkt sovrum... hon blev galeeenn! Albin funderade vad de va med hon, men han kom på lösningen: Hon vill nog suga på dina bröst mamma! och ja det gjorde hon sen var det lite mera gråt så jag och ALicia har sovit i soffan resten av natten.. och grabbarna grus i sängen.. ;)

Ska väl också berätta lite kort om förlossningen..

Allt började juh den 6 jan.. kände att det var tryck som fan nedåt och de var en skum känsla hade lite värkar men tänkte att ähh det är väl som förrut.. men vid 1 tiden på dagen så var det 20 min mellan värkarna de blev regelbundna vid tre tiden blev det jobbigare och de började tätna ungefär 13 min sen vid 5 tiden var det 10 min så jag ringde in och de tyckte att jag kunde komma med desamma eftersom jag är omföderska.. så de var bara att åka.. Tankarna, nervositeten hjälp ska den komma nu?!?!

Kom in fick ligga med kurvan och värkarna fortsatte men problemet var att jag öppnades inte.. var endast öppen 1-1,5 cm men ont som fan hande jag juh?!?!

Så då fick jag en sovdos med lugnande så jag skulle kunna sova och morgonen efter var jag öppen 2 cm.. tjohoo en halv cm.. va fan hann man tänka hur ska detta gå.. när läkar ronden var så sa de att man ska vänta ett tag till och om jag öppnas lite till så spräcker man hinnerna.. och vid halv elva hade jag öppnats 3 cm de kunde ta hål på hinnerna.. och sen jäklar tog det fart..

sen var jag  öppen 4 cm sen jävlar hade jag ont.. sen 4,5 cm då gick det segt som fan men sen på en halvtimme va rjag öppen 6 cm och sen var det full fart Barnmorskorna vågade inte lämna rummet för nu ville bebisen komma ut i rutschkana fart.. ;) Det blev väldigt intensivt, och enormt jobbigt! Man tror juh att man ska dö.. Sen var det en Kant ivägen som gjorde det väldigt Väldigt jobbigt! Men fyy fan vad underbart det var när hon kom ut.. vilken lycka! det går juh inte att beskriva.. Denna förlossning var värre än Albins eftersom jag hade värkar såå länge men sen när det väl satte igång ordentligt dåå jävlar.. mina värkar var väldigt långa Brakvärkar som BM kallade det! såna man brukar få med massa dropp..

Barnmorskan som vi hade var helt underbar vi var såå nöjda med henne.. hon var så duktig och man kände sig trygg med henne! hon kunde även skoja lite medans allt var! Kanon tjej!

Och man ska väl be om ursäkt till de andra som var inne på förlossningen samma tid som jag födde, ber om ursäkt om jag orsakat hörselskador.. Dalmir kommer väl lida av tinitus resten av livet.. :P Han var också jätte duktig och stöttade mig jätte bra.. och han klarade till och med av att klippa navelsträngen.. ;)

Ska försöka lägga ut nå kort sen men har inte hunnit lägga in dom på datorn och nu orkar jag inte.. ska plocka undan lite i köket först och främst..

Men lite update fick ni nu..

Men tack än en gång för alla fina gratulationer!

Kram från oss alla!!